Quantcast
Channel: Mia Ohlsson
Viewing all 49 articles
Browse latest View live

2015.

$
0
0
Jag har inte avlidit. Jag överlevde sista veckan i skolan och sen gick jag på ett tre veckor långt jullov. Och idag är jag tillbaka. Tillbaka i skolan och tillbaka på bloggen. 

Jag hade icke tänkt mig ett så omfattande blogguppehåll, men jag har haft annat för mig, helt enkelt. Snosat på bebisar, jobbat i Stockholm, jobbat i Karlstad, åkt pulka och druckit champagne på nyårsnatten, firat julafton på julafton på julafton.
 Och slutligen, bara varit. 
Hemma, i Dalarna. Precis mitt mellan brusande älv och snötyngd vinterskog som tronar upp sig. Där har jag ätit ohälsosamma mängder choklad och hängt med min fina mamma och och min bästa vän och hennes lilla familj med en liten bebis som jag fått äran att bli gudmor åt. 

Men nu är jag tillbaka och vi kikar lite på hur veckan ser ut, eller hur?

Måndag: Det är alltså idag. Har sorterat papper och kvitton och annat sånt som ligger och skaver på stressnerven. Nu har jag slagit ner röva i soffan och planerar att hålla den där.
Tisdag: Vi har gästlärare i skolan och jag är så himla pepp på detta! Efter skolan blir det träning pga förslappad julekropp som behöver sättas i rullning.
Onsdag: Ska jag förmodligen åka till Ann på någon slags kombinerat planeringsmöte samt paketöppning. Sen ska vi säkert skvallra några ord också.
Torsdag: Terminens första föreställning sker på kvällen! Teatercafé med improvisationsföreställning som jag ser så himla mycket fram emot.
Fredag:Äntligen helg (så kan jag säga nu när helgerna faktiskt ska få vara helg och inte arbete en tid framöver) och vin med Pillan. 
Lördag: Ska fika på Holgers och gå på Cirkus Cikör med min lilla klass. 
Söndag: Audition! Är väl lika nervös som alltid. Fy för bövelen. Önska mä lycka till.

Ni då, era små människor. Är ni kvar? 

 
Jullovslook: såsig.

Fångar dagen det hårdaste jag kan

$
0
0
Saker jag har carpat under veckan som varit:

- Drack en hel flaska vin, helt själv (dock ej ensam), för att fira att jag har lediga helger nu plötsligt? Ville känna fredagskänslan.

- Saknar ju dans f-e-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t mycket, så fick feeling och anmälde mig till balettklass på en dansstudio. Valde snäppet under avancerad efter att ha läst klassbeskrivning. Åh gode Gud, låt mig fortfarande ha några få skills kvar.

- Har varit på Cirkus Cikörs fantastiska föreställning Knitting Peace och blev så inspirerad att jag nu har ägnat lördagskvällen åt huvudsstående, i något slags försök att stärka och utmana min akrobatiska sida.........................................  som jag har. Någonstans inom mig.


"Carpe diem" 

Varenda rörelse, varenda sak har jag inskriven. /MVH Ingmar Bergman

$
0
0
TCRcoF on Make A Gif, Animated Gifs

Här sitter jag och ägnar mig åt den ädla konsten som kallas regi. Eller... jag analyserar ett manus och skriver om det till mitt. Ändrar lite dialog som inte känns bra. Snart ska jag gå över till själva regin. Har en vision. Är väl Bergman själv, jag........

Eller så är jag inte det, hehe. 

Annars då? Näe, men tackar som frågar, gick väl upp halv fem i morse och badade badkar. Som en gör.... Våra grannar hade nämligen söndagsfest (?!?!?!?!) som inte tog slut. På riktigt så tog den ej slut. Möjligen var den över när jag for till skolan vid halv åtta. 

Så när jag låg där i bädden på mitt ejderdunsbolster kände jag en orimlig irritation över att all helgens nytankade energi gått till spillo denna natt. Sen tänkte jag om.

Svängde långbenen över sängkanten och tassade på trötta tår in i badrummet där jag letade upp varenda jävla badoljejävel jag kunde hitta och öste ner i brännhett vatten. Sen låg jag där och flöt bland "Stress free mind", "Balance" och "Enegy" i över en halvtimme och kände mig mycket nöjd med min plötsliga sinnesförvirring. Åt även skitmycket frukost. Och nu pluggar jag?!

Det kanske blir folk av mig med, till slut?




Har tagit tag i saker

$
0
0
Har haft en produktiv (nåja) dag hemma vid den lilla datamaskinen. Med betoning på lilla för jag får använda min mini-pc från tidigt 1800-tal pga min "nya", dyra dator är jättesönder.
Vilket är hemskt tråkigt, då jag har massor av viktiga saker i den. Ska ta en dag och försöka snabba mig och flytta allt till extern lagringsenhet under den 5-minuterssession en får innan den tvärdör.

HUR SOM HELST, så har jag skrivit färdigt mitt manus och imorgon ska jag träffa mina skådespelare och gå igenom detta för att sedan starta repetitionerna. Är mycket imponerad över mig själv och att jag tog tag i detta och gjorde det på exakt den tiden som jag avsatt.

Annan sak som jag slutligen har tagit tag i: beställt en ny telefon. Ska hämta ut den idag. Vi kan prata lite om min telefon och varför jag envisats med att ha kvar den för länge. Jag köpte den en snöig eftermiddag i Stockholms city. Köpte den i ren panik eftersom att min gamla, fantastiska Sony Ericsson Walkman plötsligt beslutat sig för att ge upp livet (RIP).
Alltså åkte jag in till city, stegade in till en hurtig man i blå tröja och skaffade en superny, superdyr och superavancerad telefon med touchskärm. Obegripligt till en början, men sedan blev vi snabbt vänner.

Senaste året har jag behövt ladda den ca 5 gånger per dygn, då den dör automatiskt om batteriet är under 50%, starta om den lika många gånger, slå av och på internet örti gånger i timmen om det ska funka, högtalarfunktionen har inte varit med mig sen Sundsvall brann och den tar bort appar och widgets varje gång den startas om, sen går det inte att ladda hem dom igen pga fullt minne.

Men den har ju ändå funkat. Känns ju extremt onödigt att köpa en ny när det faktiskt går att ringa och sms:a med den gamla i alla fall några gånger per dygn. Nu har dock den enda knappen på hela mobilen slutat funka och jag kände mig som ett elakt litet kapitalistsvin när jag klickade en hem en ny. Ska försöka att älska och vårda den år efter år, precis som med mina gamla.

Känner att jag tagit ansvar i och med detta. Vet ej hur, men det känns så. Nu ska vi bara hoppas att jag behärskar den. Hehe.




100:e inlägget om den tekniska situationen i hemmet

$
0
0

Nu ska jag för sista gången tala om detta. En gång till och sen är det över. Detta beror på att det inte finns något mer att tala om, då dessa rader skrivits färdigt.

1. Min gamla telefon är nu HELT obrukbar om man inte råkar ha fingrar av järn. Det har inte jag.
2. Den nya jag har fått går inte att använda förrän en bit in på nästa månad pga nummerbyte mellan olika operatörer. Den lever just nu bara för att fresta mig.
3. Min dator är stendöd.
4. Brilles dator blev nyss invaderad av ett mastodontvirus (händer ens sånt längre?!) och går därför ej att använda utan att 500 000 rutor poppar upp.
5. Jag mixade ner en gummipackning från mixern ner i jordnötssåsen (obs. ej med flit), så mixern läcker ut allt man stoppar i över hela diskbänksfanskapet.
6. Bilen är sönder.

MEN.. det är fredag. Hurra!

Som söndagar är mest

$
0
0
Vaknade upp med en ovanlig muntorrhet och en svag huvudvärk någonstans långt bak i huvudet. Det hade sin naturliga förklaring, jag var nämligen på 25-årskalas igår.
 Pillan fyllde år och det var partyhattar och disneyquiz och jello-shots precis som sig bör. Det var också ganska sorgligt för snart flyttar hon tillbaka till Dalarna, det har jag verkligen ingen lust med.


Hur som helst gick jag väl upp ur sängen och skådade ett snöoväder värdigt Sibirien, så jag ställde in dagens repetition för skådespelarna jag regisserar och stannade hemma och pluggade på mina egna manustexter istället.
Perfekt syssla att göra samtidigt som man steker söndagspannkisarna!


Åt dom med jordgubbar, rivigt kaffe och en dokumentär om Laleh. Inser nu att det ser ut som krossade tomater, men det är alltså jordgubbar med vanilj.
Sen var jag redo att ge mig ut på söndagspromenaden och få lite rosor på kinderna!



QewdjO on Make A Gif, Animated Gifs


Det började skymma under tiden, så det var skönt att krypa upp i soffhörnet och läsa en stund innan det är sagt att fortsätta plugga manus, Just nu läser jag Komikern av Per Anders Fogelström. Den handlar om en teaterfamilj i 1800-talets Stockholm. Läs den!

Att förfölja en vaktmästare

$
0
0
Här står jag. I skolbiblioteket och lurpassar. Jag väntar på skolans vaktmästare. Har försökt fånga honom hela dagen, utan resultat.
Försökt fördriva tiden med annat, men hela tiden känt den där gnagande stressen av att ännu inte fått träffa honom. Jag har frågat hans vänner, men dom är mig icke behjälpliga. Det är honom jag måste ha, så enkelt är det.

Jag har väntat tålmodigt utanför matsalen. Kikat på honom genom fönstret när han tog sin eftermiddagscigg, men ville inte störa då.
Letat mig igenom lokalerna med en liten, liten gnista hopp i bröstet, men alltid förgäves.

Allt hänger på detta möte, annars kommer mitt liv att sluta i fullkomlig katastrof. Han har det enda som jag behöver för att bli lycklig just nu, han är den enda som kan bota min stress och oro.

Jag borde ta mod till mig, stega in i matsalen och fram till honom där han sitter och dricker sitt eftermiddagskaffe, men jag vill inte komma emellan när han har tid för sig själv. Måste ge honom tid. Så att det inte blir fel när jag väl får min chans att ställa den viktigaste frågan hittills i mitt liv:


Kan jag snälla få låna en snöskyffel som rekvisita på torsdag eftermiddag?

Bra saker som hänt just denna dag

$
0
0

Min ädla grannfru och vän Gabriela har vevat igång sin gamla dator och låtit mig låna denna. Behövde bara kila över gatan och hämta. Snart är det vår och då ska vi dricka vin ur box på varandras balkonger och skvallra om andra grannar. Lyxigt att ha na så nära!

Anledningen till att jag behövde låna datorn är att jag idag fick reda på att jag gått vidare i rekryteringsprocessen för ett skådisjobb som jag sökt i sommar. Behövde datorn för att komma vidare i detta. Nu är det bara att vänta.

Vi har dansat med färgglada peruker, haft yoga och masserat varandra i skolan idag. Det gav själen ett visst lugn, trott eller ej.

Jag har kommit längre än väntat i min monologinläsning och har därför tid att lägga mig tidigt ikväll.

HURRA vilken tisdag!



Klassisk friluftsdag

$
0
0
Idag hade vi en klassisk friluftsdag a la mellanstadiet på Molkoms folkis. Vi åkte buss till backen, lekte i snön, gick tipspromenad, åkte pulka (dom coola åkte slalom/"bräda"), grillade korv, drack varm choklad & festis!

Det var inte precis strålande solsken och fem gnistrande minusgrader och tjofaderittan lambo utan lite mer blötsnö och plusgrader och dyngsura kläder. Men vad gör väl det när en har varandra?

Imorgon har skådespelarlinjen och filmlinjen ACTIONDAG (wowowow) så vi får en dag till ute i skogen där vi ska slåss med knivar och yxor och spadar och eventuellt hänga varandra från träd och sparka ner varandra i blåbärsriset och det ska vara blod och utslagna tänder och sår och så vidare i all evighet amen. Fast självklart så är ingenting på riktigt. Egentligen kramas vi massor och grillar korv en gång till. Så klart.


Dom här fabulösa yllestrumporna höll fossarna varma hela dagen (förutom mina tår som är ett förlorat kapitel, dom kommer aldrig att vara varma) och allra viktigast, TORRA.


Gick upp "i tid" och kokade varm choklad och kaffe och packade andra livsviktiga överlevnadsartiklar samt kollade Nyhetsmorgon.



Åt massor av sojakorvar med det här korvälskande gänget. OBS! Crille, Jossi (i mitten) och jag kom tvåa i tipspromenaden = VANN EN VÄRDEKUPONG PÅ DONKEN.


Crille tog den här bilden på mig efter ett lyckat åk på dubbelpulkan med Viktor!

Jag håller på att tappa det

$
0
0
Här sitter jag, mitt ute i skogen på självaste sportlovsveckan. Mitt mål just nu: att klämma in tre monologer, en pjäs, en dikt och ett självkoreograferat rörelseprov i huvudet och kroppen.
Det ska sitta på måndag morgon.
Just för tillfället, i denna minut, känns det helt okej inför måndag pga har haft lång tid på mig för att förbereda detta.
De andra två sakerna det vill säga en pjäs och en monolog fick jag i fredags respektive i tisdags.
Inför tisdagen känner jag ungefär såhär: PANIK. Kommer aldrig att hinna.
Inför onsdagens teaterrepetition känner jag följande: varför kan jag pjäsen varannan gång och tappar ca 1/3 av orden nästa gång?!?!

Svara mig du, VAD GÖR JAG NU??? Jag bara undrar, vad gör jag nu?!?! Okej. Tar ett glas vatten och låtsas att jag är Örjan Ramberg.

Alla texter och hur det gick sen

$
0
0
Jag lärde mig alla texterna. Alla orden fastnade i huvudet och kom ut i rätt ordning, samt på rätt dag. Ändå en vinst i sig.
Hade ett långt och händelserikt dygn i Göteborg tillsammans med Crille och Oskar. Det kommer att berättas sägner om denna resa långt, långt efter vår död. Kanske att den får ett eget inlägg här framöver, kanske inte. Det enda jag kan berätta i nuläget är att jag från och med nu och för all framtid kommer att ha en ansträngd relation till Trollhättan.

Var trött tillsammans med Oskar på hans instagram.

Idag steg jag upp på det okristliga klockslaget 04.00 för att åka till Norrköping och gå på audition. En är ju inte riktigt klok. Så nu kommer en tid av väntan, som efter varje audition. Vi får väl se, helt enkelt, hade en rolig och fin dag i alla fall.
Det bästa av allt var att min moder, min stamcell, följde med mig. Skjutsade mig dit, väntade på mig under tiden och sen skjutsade mig hem igen. Och till sist skjutsade hon hem sig själv. Den bästa mamman.

Avslutade tisdagen med att ha reading tillsammans med en alldeles ny ensemble, inför ett av sommarens projekt. Det ska jag berätta mer om lite längre fram.

Lista över saker som gör det svårt att leva ett värdigt liv just idag:

$
0
0
1. Träningvärk. Jag går konstigt, står konstigt, andas konstigt, sitter konstigt, kissar konstigt osv. osv.


Tränar ca varje dag med dessa grymma brudar just nu. Det ingår i vår repetitionsteknik, nämligen.



2. Patriarkatet. Idag är det internationella kvinnodagen och jag har lyssnat på tal, föreläsningar och deltagit i en manifestation här i stan. Det har jag gjort för allas lika värde. För att ingen ska bedöma min kunskap, min fysiska förmåga, min lön, min rätt att tala, min rätt till min kropp, min rätt att finnas och vara den jag vill vara PGA ATT JAG FÖDDES MED EN VAGINA. Min snippa tänker inte åt mig, det gör min hjärna. Och den är grå i nyansen, precis som alla snoppbeklädda människors hjärnor. Inte rosa, inte blå.
Min och mina vänners snippor och snoppar innehåller inte enzymer, vitaminer och substanser som gör att den ena eller andra sorten är bättre på vissa yrken, kan bära vissa färger, får rösta i valet, ska bete sig på ett visst sätt, ska skuldbeläggas, ska hyllas, får gråta, får inte gråta osv. osv. osv. osv. i evigheter AMEN.

Feminismen behövs. Feminism innebär inte manshat. Det är en ständig kamp för jämställdhet mellan könen och allas rätt att få välja själva vem de vill vara i vårt samhälle. Hur stor eller liten plats de vill ta. Vem de vill ligga med, vem de vill älska. För allas rätt till en karriär med betalt för hela arbetsdagen. För allas rätt att få känna, vara glada, vara ledsna, förbannade eller förälskade utan att bli dömda. Patriarkatet drabbar alla. Ingen ska behöva födas in i en roll de inte har valt pga snopp eller tuttar och trekant. Därför.




den nygamla lampan

$
0
0
Igår satte jag äntligen upp min nya, gamla lampa. Den kommer ifrån min mormor och morfar och jag tycker att den är så fantastiskt fin. Lampa och lampa, förresten. Det är två lampor.
De har från början hängt som prydnadslampor i ett jättestort fönster i ett vardagsrum. Men jag tyckte verkligen att de förtjänade uppgradering till kökslampa!

Såhär blev det!



För skör för en vanlig sketen tisdag.

$
0
0


Det var väl själva fan att man ska vara så himla mjuk i hjärtat och ha det alldeles utanpå?!
Här kommer jag hem, lagar mat och kollar på föreläsningar inför en lektion längre fram i veckan.
När jag slutligen är färdig tänker jag att jag kanske ska kolla om det finns något trevligt på lilla TV:n?
Jag är ju ändå en lydig medborgare som betalar min licens och tycker om att titta på dokumentärer och filmer och intressanta program, när jag har tid. Så får det bli.

Trycker på lilla fjärrkontrollen och vips så har jag hamnat mitt i något som tydligen heter Djurakuten, där en gammal labradorfarbror ska möta den eviga vilan hos Gud Fader/Moder själv i hundhimmelen. Hans husse blir så ledsen, så ledsen och hundens stora huvud blir alldeles tungt i husses armar.
Sånt här, mina vänner, klarar jag inte av. Inte ens på världens bästa dag klarar mitt stackars lilla hjärta av sån här oändlig sorg. Nu undrar jag: Vem är ansvarig för dessa oceaner av tårar och lidande och hjärtesorg som jag måste uppleva om jag råkar slå igång 3:an på bästa sändningstid?! VEM?!

När jag slutligen torkat snor och tårar och gammal mascara och snutit mig i tröjärmen tar jag beslutet att läsa en god bok istället. SYND bara att den då råkar handla om en världsbästig, cool mormor med cancer som måste åka till människohimmelen?! Och man bara: GIVE ME A BREAK!


Så nu har jag givit upp. Jag snyter ut resten i andra tröjärmen, slänger den på tvätt och går och lägger mig.




Kvällens mysterium:

$
0
0
Hur kan Måns Zelmerlöv ha en ljusgrå, tunn tröja på sig och KNAPPT ha svettfläckar under armarna när aftonen är över? HUR?!

Det övergår mitt förstånd.

Mina egna svettringar, däremot, kom ungefär samtidigt som det verkade som att Hasse skulle kunna vinna och skickas till Österrike. Det var ett kämpigt ögonblick i mitt unga liv. Alltså en gillar ju Hasse, det är inte det. Vill bara att han ska stanna i Sverige................

Andra tankar kring mellon, som jag såg för första gången idag:

Blev orimligt glad över Conchita Wursts medverkan.
Tyckte att Isas låt var svängig och poppig (!?)
Besviken som satan på att Ylvis sjöng en gammal låt!
Fick äntligen veta varför jag kände igen tjejen med rosa hår. Hon var med i Caramell. Skönt att få det utklarat så att jag kan sova gott om natten.
Jon Henrik. Ja. Det var väl allt.




Jag när jag funderar över MELLO.


Jesus lever, han är uppstånden, döden är besegrad hallelujaaaa osv.

$
0
0
Snart är det påsk (därav rubriken....) och påsklov. Älskar påsk pga kravlöst firande med andra godisar än likörfylld choklad ur rabatterad ask från ICA, 49,90:-.

Ingen förväntar sig att mitt kvinnoväsen ska närvara klockan 10-22, ingen förväntar sig att jag ska vara uppklädd och parfymerad, ingen förväntar sig att jag ska hyra en liten lastbil från Statoil för att få plats med alla mina  väl utvalda gåvor och sen sprida dessa omkring mig till kusiners kusiner som inte är mina kusiner för det är på någon annan sida av någon annans släkt.

Ni fattar.

Det här med att själv få välja hur jag vill fira gör mig orimligt pepp. Undrar i mitt stilla sinne om det är såhär Jan Björklund känner sig på sina bra dagar?
Måste googla lite för att försäkra mig om att jag ej blivit liberal med allt vad det innebär. Men nej. Känner fortfarande inget pirr i magen när ordet privatisering kommer på tal. Det var ju för väl.

Hur som haver så ska jag ta lilla bussen hem till skogens sus och älvens forsar och så ska jag sätta mig på bron med min hundbrorsa och prata om livet och dricka must. Förmodligen iklädd långkalsong med tillhörande ylletröja.
Kanske ska jag tänka lite på Jesus också. Vi får se.


Öppet brev till alla Sälen-turister:

$
0
0
Det är så väldigt trevligt och kul att ni valt att förlägga er vintersemester i Sälen. Era inarbetade semesterdagar och snålt ihopsparade pengar har ni lagt på soliga dagar i gnistrande backar, sällskapsspel, gulschsoppa och kaffe med likör uppe i toppstugan. Härligare än härligast.

Men efter en vecka kan det lätt bli lite väl härligt. Det är så lätt att tappa bort det där förväntasfulla pirret som fanns i magen när ni stod där i incheckningskön för blott sju dagar sedan. Det känns som ett sekel har passerat sen den dagen.

 Hur mycket familjemys står man egentligen ut med innan man bara vill skrika "ni ser så jävla nöjda och glada ut när ni sitter där med era fula funktionskläder i en vit snödriva och dricker varm choklad så att det ryker ur öronen jag vill tillbaka till vardagen!!!" Men det gör man inte. Såklart. Nej, det gäller att tänka smart. Och boka max en vecka. Det är vad man står ut med innan sinnet börjar vackla.
(Jag har jobbat med att städa och besikta stugor i fjällen, så jag vet. Jag vet hur nära apokalypsen är för barnföräldrar och nykära par på utcheckningsdagen.)

Och när ni väl har packat in avkommor och pjäxor och funktionskläder och fulladdade surfplattor till avkommorna i bilen och med en snigels fart tagit er igenom den avskyvärda utcheckningskön så vill ni verkligen, verkligen bara hem. Aldrig har ni önskat er en superkraft så högt som just idag. Ni vill hem. Till vardag och TV med 234 kanaler och egentid och crossfit och Linas matkasse.

Jag förstår att ni har bråttom hem. Hem till stan. Till bostadsrätter och villor. Till dygnet runt-öppna affärer och fungerande kollektivtrafik. Till livet som är ert. Jag förstår. Men lyssna på det här:
NEWSFLASH! Er semesterort är någon annans hem. Någon annans vardag och liv. När ni är på väg därifrån så är någon annan på väg dit, efterlängtad av sina föräldrar.

I söndags fick jag två gånger köra ur min körbana och ut på högersidan, in på en tomt, för att jag hade mötande trafik i mitt körfält, som hade chansat och inte tog sig tillbaka in på sin sida igen innan mötet med mig. Den här gången gick det bra, som tur är. På vägar där hastighetsbegränsningen är 50 km i timmen kör många om i 110. Det körs om i backkrön, i kurvor. Trots att allihopa åker i en strid ström med ca 10 meter mellan bilarna så försöker många om och om igen att vinna minuter på farliga omkörningar, för att åter igen fastna i karavanen en kilometer längre fram.

Jag förstår att många utav er vill komma hem 20 minuter tidigare. Jag. förstår. det. Men säkerligen inte på bekostnad av att någon kanske aldrig mer får komma hem. Tänk lite på det, är ni snälla.

Och hoppas att ni kommer tillbaka nästa år! ♥

En selfie straffar sig alltid, förr eller senare.

$
0
0
Hela helgen har varit som en enda lång session i carpe diem. Så nu har jag yrsel. Det var väl det jag visste, att det inte är hälsosamt med för mycket positiv energi.
Hade dock förväntat mig att lördagens bakfylla skulle väga upp tillräckligt med svärta för att jämna ut alla selfies jag tog under körsbärsblommorna i Kungsträdgården, men ack vad en kan bedraga sig.

Kände mig så härlig och tillfreds att jag fick lyssna på kvinnoprogg från 70-talet hela bussresan hem. För balansens skull. Det är viktigt med balans, säger dom som vet. Inte för mycket, inte för lite. Själv tar jag oftast för mycket. För mycket godis, för mycket jobb, för många selfies under körsbärsträden, för många böcker som jag vill läsa och för många vattenglas utspridda över lägenheten. Men det är väl sån jag är. Tar alltid ett nytt, istället för att använda samma. Glömmer väl vart jag har ställt det, helt enkelt.

Så därför har jag yrsel nu. Dricker vatten (ur ett nytt glas) och läser pjäser i solen. Det gäller att vara pretentiös, liksom. Vi får väl se hur det artar sig.



Saker som känns härliga och roliga när man har en stor skoluppgift att göra:

$
0
0
Dammsuga.
Bona golv.
Färgkoordinera kryddhyllan.
Laga alla trasiga lampor i hemmet där en bor.
Möblera om alla sina porslinskatter (..........)
Rensa avlopp.
Stryka dukar.


Ja. Ni hör ju själva. Allt detta är ju egentligen inte dåliga saker, förutom möjligtvis det där med att stryka dukar, eftersom jag inte har några framme. Men dom "tar ju mindre plats i skåpen" som min kära urmoder använder som argument för strykning som vardaglig aktivitet.

Men nu har jag ju i all fall satt mig ner och plockat fram alla attribut som krävs för att genomföra denna uppgift. Dricker bambukaffe (fråga inte) med skummad mjölk. Det går jättebra förutom att jag tappade två AA-batterier i mjölken när jag vispade den. Om det nu spelar någon roll att det är just AA. Jag betvivlar det.




Somliga dagar är blå. Andra obarmhärtigt grå.

$
0
0
Vissa dagar vaknar en med huvudvärk och går och lägger sig med huvudvärk. Idag är en sån dag. Oftast inträffar dom dagarna just på dagar som den som har varit idag. Det är måndag, det är regntunga skyar och tandläkarväder, det finns ingen tid för frukost, det är fullklottrad kalender och extra lång arbetsdag och tillslut vill en bara lyssna på Kent och ha tonårsbekymmer.

Det går tyvärr inte för jag fyller snart 25 (hujeda mig) och behöver ringa dessa samtal/göra dessa uppgifter/skriva dessa mail/repa alla dessa manus pga ingen kommer att göra det åt mig. Så är det. Det inser jag pga just det faktum att jag är vuxen.

När jag var liten så visste jag att om jag struntade i att städa mitt rum så skulle mina kära moderkaka tillslut drabbas av spunk och hetsstäda tills allt var sorterat och blänkande en vacker dag då jag kom hem från fritids eller annan kommunal inrättning. Så väldigt omoraliskt av mig. Ogudaktigt. Förlåt mig, mor.
Jag behöver ingen födelsedagspresent i år. Jag borde städa ditt hus istället, om det inte vore för att det alltid är dammfritt och inga pinaler så långt ögat når..........

HUR SOM HAVRE så tänker jag att dagar då det känns som att en bär hela Amerikas förenta stater på sina svaga axlar så borde en vara lite tillåtande mot sig själv. Så det är jag idag.
Direkt jag kom hem så iklädde jag mig myskostym. Inte ens mjukisbralla utan p y j a m a s b y x a.
I flanell. Rutiga.
Sen läste jag en bok. Det är det bästa jag vet. När en pluggar så finns det ju knappt tid för nöjesläsning och det känns så ledsamt, tycker jag.
Så jag lät manuset vänta och läste enbart för mitt egoistiska nöjes skull. Det var fullkomligt fantastiskt.
Nu är klockan över 22 och jag har frid i min lilla själ och tänker fortsätta snällkavalkaden genom att ge mig själv mer än 6 timmars sömn denna natt. Är som en liten godhetsfe denna regnmörka afton.

Inbillar mig att det kommer löna sig en vacker dag.


Kände mig så här när jag kom hem från skolan. Adam har fångat mig i ett heligt kaffeögonblick på skolan. OBS. Har smink. Viktigt att påpeka pga utseende är allt.

Viewing all 49 articles
Browse latest View live